Om identitetskris

Dem svagaste människorna som finns är dem som måste trycka ner andra för att höja sig själva. Det finns minst två uttryck för det, som jag kan då; underdog, och "slickar uppåt och sparkar neråt". Dem kränker en person, mår bra en sekund och är nöjd över det dem sagt och sen simmar dem hjälplöst på ett djupt hav av deras dåliga samvete. Jag vet hur det är, jag har varit där själv.

Dessa förolämpningar och kränkningar har dock aldrig bitit på mig, trots att många försökt, eftersom jag sen länge tillbaks haft ganska bra självförtroende, men tänk på dem som inte har det. Det är ju så otroligt många fler med dåligt än bra självförtroende, fyfan vad det måste vara hemskt. När folk försöker förolämpa mig blir jag irriterad och provocerad, kan till och med bli aggressiv. Andra vågar inte kämpa emot, gömmer sig men får återigen dessa ord eller gester mot sig, blir trakasserade, mobbade, skadade för livet.

Vad är anledningen till att man beter sig så? Jag vet inte. Jag trodde jag var en av dem "coola", men det är ju så jävla fel. Tur att jag åtminstone vuxit ifrån det, även om jag kan vara kall ibland.


Kommentarer
Postat av: sändru

sv: jaha, men den bilden i inlägget är ju gammal :$ ..



BRa skrivet förresten <3

2009-05-08 @ 08:17:19
URL: http://sandragrundin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0