Bansheez ☆ Reby

Någonting som slog mig idag, något som enligt mig är hemskt. Det är folk som är helt inställda på att dem ska skaffa hund, utan att tänka sig för. Tänka på att dem faktiskt lägger på sig ett ansvar. De skaffar en hund de sen inte orkar gå ut med, eventuellt en sväng på morgonen och kvällen så dem får utreda sina behov. Den här hunden som aldrig får springa av sig bygger upp en massa energi i kroppen då den äter dels hundmaten, och troligen massa rester den får av sin matte/husse. Hunden blir orolig och rastlös, försöker desperat få uppmärksamhet av en människa för att få gå ut, få frisk luft, springa av sig. Sånt som vi människor kan välja själva att göra när som helst. När dem då försöker få denna uppmärksamhet, då är dem bara "jobbiga" och ska "sluta skälla" och "gå och lägga sig".

Oftast handlar det också om hanhundar, som någon i övre tonåren eller 20-25 års åldern skaffar sig, för att det är "tufft". En okastrerad hanhund som äter normalt bygger upp enorma mängder energi som de sen måste göra av med. Dessa lata hundägare vägrar då att faktiskt göra hunden en tjänst och kastrera den, för att lugna ner sinne och ämnesomsättning och dessutom dra ner på instinktiva hormoner. För då är det ju mindre "manligt" och det är ju "synd om hunden" för "hur skulle du själv känna dig om nån klippte bollarna på dig". Herregud, hur tänker människor? Tror folk seriöst att hunden skäms, för att den inte kan befrukta en hona? För det första är den inte ens medveten om det. För det andra förlorar hunden intresset för tikar helt. För det tredje lär den må jävligt mycket bättre, eftersom dess behov av stimulans minskar rejält.

Det gäller att tänka längre än näsan räcker, fatta rätt beslut.

Tack för mig.